Man kommer ju faktiskt längre än man tror

En av grejerna jag gillar mest med att dra ut med cykeln är att man kommer till platser man aldrig annars hade hittat. Små stigar, grusvägar, nån glänta vid ett vattendrag man inte ens visste fanns.

Med bil kör man ju oftast bara till en plats. En parkering. En skylt. En plats man redan har hört om. Men med cykel blir det mer: “Hmm, undrar var den här vägen leder?” Och så tar man den, för att man kan. Det är rätt fint.

Det behöver inte vara långt heller. Det räcker med att komma bort lite grann, så känns det som att man är på upptäcktsfärd. Och när man har allt man behöver med sig – tält, mat, sovsäck – då är det bara att stanna där det känns rätt.

Det är en av sakerna jag vill fånga med det här kitet jag jobbar på. Göra det enkelt att komma iväg, så att man faktiskt kan utforska. Utan att behöva planera ihjäl sig, även om man såklart kan göra det också - om man är på det humöret. 

Ibland hittar man nåt riktigt fint. Ibland bara en lugn plats att käka middag. Men det är alltid värt det.