En natt bortom allt

Ibland behöver man bara komma bort en stund. Inte fly någonstans långt, bara komma ut ur vardagen för en natt. Cykeln står där, redo som alltid, och tanken dyker upp – jag skulle ju faktiskt kunna dra. 

Man packar lite snabbt. Sovsäck, liggunderlag, tält, något enkelt att äta. En tröja, en pannlampa och kaffet såklart. Sedan rullar man iväg medan stan börjar lugna sig. Ljudet av däcken mot asfalten, vinden som lägger sig, och känslan av att man redan är någon annanstans.

Det är något speciellt med att cykla iväg på kvällen. Tempot sjunker, trafiken tystnar, och allt får en annan rytm. Efter en timme eller två har man hittat en plats som känns rätt. Ett fält, en glänta, kanske en sjö. Man slår sig ner, äter sin mat. Bara sitta där och låta huvudet hinna ikapp kroppen.

Natten ute blir enkel. Skön sömn, fåglar som vaknar, kanske lite dagg i tältduken. Morgonen kommer långsamt, med stillhet och ljus. Man kokar en kopp kaffe och börjar rulla hemåt. Samma väg, men allt känns lite annorlunda.

Det fina är att det inte kräver något speciellt. En cykel, lite packning och en vilja att faktiskt göra det. Inget stort äventyr, ingen lång planering – bara en natt ute.

Frihet behöver inte vara längre än så.